David Krantz' Via Negativa

(Paul Soares)

"Heineken? Fuck that shit! – Pabst Blue Ribbon!"
(Ur Blue Velvet)

Begreppet 'Via Negativa' har sitt ursprung i skolastiken och mystikerna, som strävade efter tomhet: ju tommare sinnet, desto mottagligare är man för "the working of the presence (the Divinity)". "The negative way, a way of turning the back upon the finite, is part of an old, positive, verified insight, at once the last freedom and, as far as many men are concerned, perhaps a lost freedom." (Encyclopædia Britannica)

Vägen stavas Nej, och tar sig uttryck i negationer: Anti, parodi, blasfemi, förvrängning. (Alternativt bejakelse av döden, intet, destruktion, dröm.) Hos David Krantz är medlet ironi, reflexion – över konsten, konstnären, skapandet i sig, och till sist själva utställandet. (Samt bejakelse av skönhet och lek.)

David Krantz' Via Negativa kan ses som en kapplöpning mellan konstnären och (den uttolkande) betraktaren mot en nollpunkt: den totala meningslösheten (eller -friheten). Där lämnar han sedan, på cykel, betraktaren ensam med den outtalade frågan:

Vad är nollpunkten? En återvändsgränd? Eller slutet på alla vägar?

I sista fallet skulle den konstnärliga implikationen bli att betraktaren tvingas stå kvar i Tomheten och vidaredikta på Intet. I förlängningen, att som fri människa välja och skapa verkligheten, och fylla meningslösheten med en mening som inte försöker transcendera meningslösheten. Som religion, eller filosofi, eller Konst.